where love went wrong.

vet verkligen inte vart jag ska börja.. jag hade ivf en super trevlig kväll igår med god mat och sådär, min familj är verkligen helt underbar! klippte även håret på min bror och resultatet blev toppen! lillsebbe, man hinner inte med.. sen när började han bry sig i utseende och kläder? tiden går så fort och man hinner verkligen inte med. ibland skulle jag bara vilja skriva ner mitt livs historia så att den alltid finns kvar även ifall jag skulle tappa minnet..hehe! nämen jag har haft ett helt fantastiskt liv, fruktansvärt så bortskämd man har varit! de första tio åren i mitt liv är guld! sen gick det bara neråt. nämen skämt åsido! har ju som sagt varit lite kaos på sistone men nu känns det som att det bara kan bli bättre! kan alltid hoppas..

nu lite bittert prat..vaknade inatt vid fyra tiden av fruktansvärd kramp, kallsvettig och alldeles svimfärdig. kunde varken stå, sitta eller ligga. ett läge då man har absolut ingen aning om vad man ska ta sig till. efter att ha spytt fjorton gånger och klockan var åtta på morgonen kändes det som att, nu borde det ju gå över? finns det ens kvar nåt i mig? men icket, smärtan fortsatte och jag somnade inte förrän den försvann ungefär vid två idag.. vaknade just och tanken på mat får mig att vilja köra över nåt samtidigt som det känns som att jag skulle kunna äta en elefant typ. vad hände? jag är så less, lägg in mig direkt! alltid ska jag råka ut för allt, jag klarar det inte.. tär sönder en helt och fullt. blir som en levande död. och så måste man skippa alla planer för att man inte orkar! sinnes. jag är helt och fullt på bristningsgränsen. detta funkar inte, inte i längden. aldrig mjölk igen! nu måste jag upp härifrån vilket som, på återseende/ bitterfittan.