det gamla, det som en gång var. det där som var riktigt bra, det som fick hela kroppen att rysa, det där man känner så fruktansvärt sällan men ändå oftare idag än igår.. kallas det lycka eller är det något annat som jag själv måste hitta tillbaka till? jag hatar att vara djup, jag hatar att tänka tillbaka på det som en gång var och aldrig kommer igen.. jag hatar att tro, att hoppas och sen inse att det aldrig kommer hända, att jag hade fel..
du och jag, vi är av samma sort
var vi än är, längtar vi alltid bort
imorgon är jag ledig som sagt och jag ska väl göra inget... just nu sitter två av mina favoriter i en bil påväg hem,
mamma påväg från egypten och charlie påväg från uppsala, jag saknar båda, och inser att benen bär inte utan dom..och på tal om inget, 1100kr london i juli, fram och tillbaka för två.. då säger jag hejdå umeå.. nu säger jag bara godnatt och på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar